ja, jag vill säga att jag älskar dig

jag hade slutat prata, jag var så van att stänga av.
Du frågade vem som förstört mig, och jag gav dig inget svar.
Jag tog allting för givet, det var något fel på mig.
Jag måste varit någon annan, innan jag kände dig.

som ett hjärta som vägrar sluta slå

jag är hos dig igen

Som du kanske har förstått. Jag är hos dig igen. Jag försvann ett tag på vägen. Men jag saknade dina sinnen. Det har varit tungt och grått. Jag är frusen än. När livet sköljde bort oss och vi glömde våra minnen. Och som du kanske redan vet. Jag är oslagbar. Jag far hellre framåt mot min vilja än jag vänder. Du är sval sen blir du het. Du har känslorna kvar. Dom här väggarna rasar och jag undrar vad som händer. Du har dina moln. Och jag kan inte skingra dom. Kan inte låta dom va´. Jag har mina ord. Som du sa. Som du kanske redan hört. Jag blir aldrig klar. Du sluter dina ådror om du sätter dig och väntar. Som du redan har berört. Här är glimmande dar.Välsignade december står för dörr´n och livet längtar. Som du kanske redan sett. Första snö´n kom inatt. Nu flyttar vi med fåglarna som trotsar Atlanten. Har du hittat rätt?. Kan du höra ditt skratt? Kan du leva vid en brant med ena foten över kanten? Vi vinner ingen tid. Och vi får inte vänja oss för då är allting förstört. Jag är hos dig igen. Som du kanske redan hört.

man ser det från månen

Och du & jag håller andan

och håller händer i språnget.

Det är inte så långt hem,

än finns det tusentals tårar kvar.

innan jag kände dig

Jag vet inte om jag vill bli någon annans tidsfördriv. Vet inte längre vem eller vad man kan lita på. Jag har inte hittat min plats bland alla ord och rader på ett tag. Tror att jag försöker reda ut saker i mitt liv och jag tänker nog låta allt ta sin tid. Det är dags att tänka efter. Någon gång i mitt liv vill jag känna att jag står på toppen och vart jag än ser är det ljust. Jag vill känna att livet är som att dansa på rosor, trots att stjälkens taggar skaver och att bada i ett badkar med komplimanger trots att vattnet är alldeles för varmt. Just nu handlar allting om skrattanfall och vackra händer. Jag vet att jag sagt det tidigare, men det blir en så mycket bättre verklighet när jag lever i min fantasi. Jag kanske verkar frånvarande. Men jag fångar upp allt. Varje känsla, varje ord. Sitter nu nedkrypen under täcket, blundar och tänker på allt. Verkligheten är inte så vacker, jag tänker nog blunda ett tag till. Det tar ett tag för mig, jag kanske glömmer hur man gör. Sist var himlen vit som papper ovanför. Mitt liv ger mig förövrigt hallucinationer och hjärtklappningar som biverkning. Det känns precis som natten då vi kysste all skit vi gått igenom här adjö.

Har du bedömt avståndet fel? Eller är det bara jag som tolkar fel? det gör ont att veta, men lika ont att undra.
se inte så längtansfullt mot dåtiden, den kommer aldrig tillbaka.

sommarens första smak