Står i Din port står bara still, för en minut sen var Du min. Men gud, vad skriver jag nu? Du är ju min. Jag kan inte skriva att jag stod i Din port. Jag har aldrig stått där, jag brukar mest glömma att stå där. Jag går alltid på råsa moln ända upp till Din dörr. Bara just utanför dörren, när jag ser Din namnplåt, kommer jag på att jag måstee andas. Hjärtat slår en extra gång. Och bara då när Du precis öppnat dörren ångrar jag mig. Då vill jag stå still i Din port och bara stå still. För den lyckan som sprider sig i hela kroppen när Du öppnar dörren. Den lyckan gör att jag på något sätt blir såld.
Allt är från och med Du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar